En vecka har gått sedan Legolas blev ensam valp kvar. Och SÅÅÅÅ mycket har hänt med honom på en vecka! Han har verkligen utvecklat både kropp och själ och fått ett mycket bättre självförtroende. Han må vara den minste i kullen men han är nog valpen med mest personlighet. Nu när han är själv och man bara har honom att studera märks det ännu tydligare. Den lille rackaren spelar på sin litenhet och när det är något han vill ha eller om han vill komma upp i famnen fäller han tillbaka öronen, tittar med sina största ögon och ser hur ynklig och liten ut som helst. Och hur lätt är det att motstå något sådant! Sen är han hur tuff och kaxig som helst stunden senare. I lördags var vi och hälsade på hemma hos brorsan Leo och hans två Greyhoundkompisar och då var han hur kaxig som helst. Dom stora Greyhoundarna tyckte han jättemycket om och fjäskade allt han kunde för att bli kompis med. Och hans betydligt större bror skulle han till och ifrån under den vilda leken sätta på plats och han lyckades flera gånger att "spöa" honom och vara den som tog kommandot. Det var helt underbart att se deras vilda lekar 
Och så är han ju en "gosehund" också som älskar att ligga i knät och mysa 